Bye Bye Sweden

Nu har det gått 3 månader och 9 dagar sedan vi landade på Skellefteås flygplats. Har länge tänkt tanken att jag kanske ska skriva att vi är hemma ( om det nu mot förmodan är någon som har missat det). Men har tyvärr skjutit upp det hela tiden.

Hur som helst så insåg vi redan i början på mars att våran ekonomi inte skulle hålla som planerat, så redan då bokade vi de flygresor som vi hade kvar. Tanken var från början att vi skulle spendera ett par veckor i Australien också, men vi hade knappt haft råd att överleva en vecka där, även ifall vi bott på gatan.
Istället åkte vi som sagt direkt till Bali från Fiji och sedan spenderade vi den sista veckan i Bangkok med en heeel del shopping. Vi kämpade som djur med att få ner all packning och presenter i våra väskor och var säkra på att betala en slant i övervikt. Men trot eller ej så hade vi båda ungefär 6 kilos undervikt. Borde vinna något slags pris för det tycker jag!

Hur som helst så ville vi överraska alla där hemma och vi ljög hej vilt om hur det var i Laos, vilket väder vi hade och hur vi bodde ( tack google) . I själva verket satt vi då på Kievs förjävliga flygplats i väntan på planet som var flera timmar försenat utan anledning, och med en lätt panik över att vi inte skulle hinna med planet hem till Skellefteå som vi bokat.

Vi hade ett par dagar innan planerat med bror min om hur vi skulle överraska mamma och pappa. Simon hade frågat ifall dom skulle kunna bjuda hem hans flickvän på middag, där kring halv 8 tiden för hon "jobbade" och han skulle hämta henne på jobbet. Det gick självklart jättebra och dom anade ingenting när Simon egentligen hämtade mig och Marcus på flygplatsen. Väl hemma så gick Simon och Matilda in först och vi kom en liten bit efter. Marcus sa Hallååå och då tittade dom på oss kanske en sekund innan pappa började skratta. Mamma såg däremot väldigt konstig ut och tittade på oss rätt surt i säkert en minut, medan vi vinkade och stojade för att få en reaktion. Sedan föll poletten ner och jag har nog aldrig skrattat så mycket!

Dagen efter var det dags att överraska Marcus familj. Hans syster Sara och hennes Håkan visste redan innan när vi skulle komma hem, och de hade ordnat en liten surströmmingsfest med familjen. Alla skulle komma runt 4 tiden, men vi var där redan kring 1 och planerade.
Strax innan de övriga kom så smet jag och Marcus ner i källaren med våran dator och skypade med Sara som satt i soffan. När alla kom så berättade vi hur vi hade det i Laos och vilket väder vi hade osv. Efter en stund sa vi att internettiden höll på rinna ut så vi var tvungna att säga hejdå. När vi lagt på så smög vi ut genom garagedörren och öppnade sedan dörren som är mittemot soffan där alla satt och sa hallå hallå! De blev en hel del skratt och kramar!

Nu har vi som sagt varit hemma hela sommaren, och som jag visste redan då så skulle vi bli less redan efter en vecka. Men man måste ju få längta lite också!

Nästa resa är redan planerad. Går den enligt planerna så åker vi iväg om ett år och det kommer bli helt sjukt underbart!!

Men dyrt.